JuliaGizmo

På tisdagen den 19 kl 04 så vaknade jag till för att jag blev blöt. Jag tänkte antingen gick vattnet eller så har jag kissat på mig.

Känner som om någon hade ståt o hällt vatten över en. Jag vänder mig till jesper o väcker honom o säger antingen gick vattnet eller så kissar jag på mig.

Han säger trött va? O jag svarar, vattnet har gått! Han säger samma sak och börjar vakna till lite o funderar på vad som händer men när han tittar på Gizmo som ser helt förskräckt ut, då fattar han vad som händer.

Inte när jag säger något men gizmos ansiktsuttryck.... 

Jag springer till badrummet o det bara rinner eller snarare forsar. Ställer mig i duschen för att spola av mig lite. O jag står bara o skrattar, varför vet jag inte riktigt... 

Ringer till förlossningen o dom ber oss vänta en stund. Så vi fixa lite hemma o vila lite men sen åkte vi in då värkarna börja ta.

Kommer dit och blir undersökt, bara öppen 2 cm och hade inte alla kriterier för att stanna kvar men vi fick stanna kvar i två timmar för att bli undersökt igen o se om det hänt något, då vi har en bra bit att åka. Vi äter lite och tar ett bad. Värkarna blir starkare. 

På undersökning visade sig att det har gått framåt, starkare värkar o var öppen 3-4 cm så vi blev kvar. 

Fick ha ctg maskinen flera gånger, den mäter värkar o barnets puls.

Allt gick bra o jag andades lugnt genom värkarna. Sen blev dom starkare o vi pröva med lustgas. Hjälpte ett tag, och Jesper höll masken åt mig. Han stötta mig hela tiden o såg till att jag fick i mig mat o vätska.  

Tillslut gjorde värkarna väldigt ont o jag hade hållit på i över 12 timmar. Så då bröt jag ihop en liten stund, sen var det bara att fortsätta. Den stunden var väldigt tuff. 

Då bestämde vi oss för att ta bedövning i ryggen.  Och att sätta den var inte lätt. Att krypa ihop som en boll o trycka ut ryggen men en stor mage o värkar som kom så jävla tätt att dom gick in i varandra. 

Men vi klarade oss igenom det o till o med personalen tyckte det var lite mycket. 

Smärtstillande hjälpte och jag kunde vila upp mig lite. Sen var jag öppen 6 cm o fått feber.

Personalen tyckte min kropp skötte allt jätte bra o jobbar på bra. Men sen avtog värkarna, en biverkning av smärtstillande så då fick jag dropp för att sätta igång igen. 

Sen förlorade jag rörligheten i ena benet, så dom fick hjälpa mig på toa men det hade Jesper hjälpt mig med flera gånger. Med benet så gick det långsamt att gå o att stå o få täta värkar då var inte lätt. Sen på väg tillbaka till sängen så blev det för mycket för kroppen så jag spydde. 

Vid 24 tror jag klockan var så var jag öppen 10 cm men hade fortfarande kanten kvar. 

Kl 03 så börja det trycka på lite. O Jag börja bli så trött igen o börja gråta, sen var det bara fortsätt. 

03,30 så börja det trycka på ordentligt, först verka dom inte riktigt tro på det men efter en stund så börja dom se huvudet. När hon hade kommit med huvudet ända ner då kändes det väldigt spänt o gjorde ont men då fick jag inte trycka på. Dom var tvungen att klippa mig. Det kändes en del. 

Sen var det bara att trycka. 

04,08 då kom hon ut o lades på min mage.

Kunde knappt fatta att hon låg där. 

Jesper blev tårögd och han fick klippa navelsträngen. 

Sen såg dom att hon hade lite svårt att andas så dom gick iväg att kolla henne. Dom kom tillbaka ganska snabbt då hon börja andas bra. 

Sen låg hon på min mage under hela tiden dom höll på o sy mig. Personligen tyckte jag var så duktig o tålmodig medan dom höll på ganska länge. Dom tyckte Jesper var duktig som verkligen fanns där. 

På BB så blev det massa prover på oss, både jag o loppan hade feber och sen på fredag såg allt bra ut o vi fick åka hem.